Varför honung från 3 000 år sedan fortfarande går att äta

År 1922 öppnade arkeologer farao Tutankhamons grav i Egypten. De hittade smycken, statyer och lerkrukor. I några av krukorna fanns honung. Tretusen år hade gått sedan de förseglades. Honungen var fortfarande bra. Du kunde faktiskt ha ätit den.

Det här är inte ovanligt. Honung är en av de få naturliga matvarorna i världen som aldrig blir dålig. Krukor med honung från ännu äldre platser har hittats i länder som Georgien. Där fann arkeologer honung begravd med en adelskvinna för cirka 5 500 år sedan. Fortfarande ätbar. Fortfarande söt.

Förklaringen handlar om kemi. Bakterier behöver vatten för att växa, och honung innehåller nästan inget. Bin tar nektar, som består av ungefär 80 procent vatten, och minskar det till cirka 17 procent genom att fläkta med vingarna i kupan. Resultatet blir en tjock, tät vätska där ingenting kan leva.

Honung är också svagt sur, med ett pH-värde runt 4. De flesta bakterier gillar inte syra. Dessutom tillsätter bina ett enzym i nektaren som långsamt producerar väteperoxid, ett milt desinfektionsmedel. Det är samma kemikalie du kan köpa på apoteket.

Tre skydd kombineras alltså: inget vatten, lågt pH-värde och ständiga spår av peroxid. Så länge honungen är förseglad och torr kan den ligga på en hylla, i en grotta eller i en grav nästan för evigt.

Om din honung kristalliserar i burken, kasta den inte. Värm den försiktigt i en skål med varmt vatten så löses kristallerna upp. Honungen var aldrig dålig. Honung blir nästan aldrig dålig.