Polly frågar om vägen

Polly hade en teori om att kartor var till för turister, och teorin höll i exakt tjugo minuter. Kvarterets gator svängde som om de ritats på fri hand, varje hörn doftade av samma bageri, och biblioteket vägrade dyka upp. I ett gathörn stod en uggla med en hopvikt tidning och läste stående, som bara ugglor kan. ”Ursäkta, en fråga. Jag tror att jag inte hittar.”

Ugglan sänkte tidningen med enormt tålamod. ”Var ligger biblioteket? Jag har gått runt i cirklar ett tag.” Det var inte långt, förklarade ugglan; problemet var fontänen. Vid fontänen svänger alla åt fel håll. ”Till höger eller till vänster vid fontänen?” Till vänster, alltid till vänster, och sedan bara gata hela vägen till torget. ”Rakt fram till torget, okej! Det låter enkelt.”

Och det var enkelt, så fort någon sa det högt. Biblioteket dök upp bakom torget, med sin breda trappa och sina öppna dörrar, precis där det hade stått hela tiden. ”Tack så mycket! Du har räddat min eftermiddag.” Ugglan viftade med tidningen utan att lyfta blicken från nästa sida. Polly gick uppför trappan med en ny teori: den kortaste vägen mellan två punkter är en bra fråga.