Polly tar bussen

Bussen kom målad i färgen av ett gammalt vykort, och vid ratten satt en kapybara med lugnet hos någon som kört samma linje i åratal och fortfarande gillar den. ”Går den här bussen till centrum? Jag ska till stora torget.” Kapybaran nickade så långsamt att själva gesten var lugnande, och dörrarna vek upp sig som en inbjudan.

”En biljett, tack. Det är min första gång på den här linjen.” Första gånger var kapybarans specialitet. ”Vad kostar det? I dag har jag bara mynt.” Mynten föll ner i facket ett i taget medan bussen väntade utan ett enda otåligt ljud. Polly valde en fönsterplats och såg kvarteret ordna sig själv: marknaden, hörnkaféet, fontänen där alla svänger fel.

”Var ska jag gå av för stora torget?” En vinge svävade redan över den röda knappen när kapybaran vinklade ett öra bakåt. ”Nästa hållplats! Perfekt, jag går mot dörren.” Torget dök upp, brett och fullt av duvor med åsikter. ”Tack för tålamodet! Vi ses!” Dörrarna vek igen, vykortet rullade vidare, och mitt i den nya staden kände Polly för första gången hur det är att veta vägen hem.