Den fjärde morgonen hade Chiara ett färgtest. Hon lade tre tallrikar på botten av tanken. Röd. Blå. Gul.
Under en av tallrikarna gömde sig en bit räka. Idag låg den under den röda tallriken.
"Bläckfiskar är färgblinda," sa Chiara. "Deras ögon kan inte skilja på färger."
"Men titta nu," sa hon.
Pasta vecklade ut sig. Två armar sträcktes ut. De passerade över den blå tallriken. De passerade över den gula tallriken. De stannade över den röda tallriken. En arm lyfte den. Pasta tog räkan.
Read it. Then say it.
Shadow this paragraph in the PollyStop app — record yourself, see how close your pronunciation gets to a native speaker's, sentence by sentence. Free.
"Hon är inte blind för färger," sa Chiara. "Men det är inte hennes ögon som ser dem."
Forskare har lärt sig att bläckfiskens hud kan känna av ljus. Samma typ av celler som finns i människans ögon finns i bläckfiskens hud. Huden kan se färger.
Det är så ett färgblint djur kan härma färgerna på koraller och sand. Ögonen ser inte färgerna. Huden gör det.
Polly gick långsamt längs kanten av tanken. Hon hade aldrig tänkt på sina egna ögon. Tanken att ett djur kunde se med sin hud var mycket märklig.
