Polly träffar någon

Den morgon då Polly kom till Ekgatan doftade hela kvarteret av nybakat bröd. Polly ställde två resväskor vid den gröna dörren och hälsade på den första grannen som syntes: en enorm björnhona som vattnade sina pelargoner. ”Hej! Jag heter Polly. Jag kom i morse.”

Björnen torkade tassarna på förklädet och log. ”Jag är Berta. Jag har bott här i tjugo år.” Samtalet vid staketet varade en bra stund: varifrån Polly kom, vad Polly jobbade med, och varför just den här gatan. ”Jag undervisar i språk”, förklarade Polly. ”Jag jobbar hemifrån, så vi kommer att ses mycket.”

När solen stod högt pekade Berta mot torget i slutet av gatan. ”I morgon är det marknad. Om du vill visar jag var jag köper min frukt.” Polly tackade ja direkt. ”Trevligt att träffas, Berta. Vi ses!” Och när Polly klev in i det nya huset kändes det som att lära sig grannarnas namn var den bästa början som fanns.