Mia gick in på den lilla restaurangen strax före nio. Matsalen var nästan tom. En servitör med vit förkläde och trötta ögon pekade mot ett hörnbord.
"Bara en?" frågade han. Mia nickade. Hon reste alltid ensam, och hon kände sig alltid lite nervös när hon skulle beställa på ett nytt språk. Menyn var på ett enda papper, handskriven.
Hon pekade på ett ord som hon inte förstod. Servitören log för första gången. "Det är dagens specialitet," sa han på långsam engelska. "Min mormors recept. Prova det. Om du inte gillar det, tar jag något annat."
Read it. Then say it.
Shadow this paragraph in the PollyStop app — record yourself, see how close your pronunciation gets to a native speaker's, sentence by sentence. Free.
Maten kom i en tung lerskål. Het, vitlöksdoftande, full av små brödbitar. Mia tog en försiktig första sked och tittade upp. Servitören stod vid baren och iakttog henne med armarna i kors.
Hon visade tummen upp. Han skrattade, gick fram och fyllde på hennes glas. "Bra," sa han. "Imorgon kommer du tillbaka så berättar jag vad som finns i den."
