Tomas, parkvakten, kom till besökscentret vid soluppgången. Han hade med sig en termos med kaffe. Han satte sig på en bänk bredvid Polly.
De sa inte mycket. Polly putsade sina fjädrar. Morgonen doftade av floden.
"Du ska lämna oss," sa Tomas.
Polly lutade huvudet på sned.
Han berättade för henne om resten av parken. Höglandet med sina sjöar. En annan dal norrut. En lund med höga träd.
"Det här stället är för stort för att se på tre dagar," sa han. "Man ser bara delar."
Read it. Then say it.
Shadow this paragraph in the PollyStop app — record yourself, see how close your pronunciation gets to a native speaker's, sentence by sentence. Free.
Polly tänkte på sina dyk från klippan. Inget av dem var bra. Men varje gång blev det lite bättre. Hon kunde fortsätta bli bättre hela livet.
Den gröna pendelbussen kom tillbaka. Samma förare. Tomas reste sig upp. "Dags att ge sig av," sa han.
Polly sträckte ut sina vingar. Hon lyfte från bänken. Hon cirklade runt besökscentret. Hon steg uppåt.
Dalen föll bort under henne. El Capitan var till vänster. Half Dome var till höger.
Vid kanten svängde hon västerut. Nedanför jagade en pilgrimsfalk små seglare längs klippan. Polly tittade. Sedan hittade hon vinden och lät den bära henne ut ur parken.
