Tomas hade tjänstgöring igen. Han hittade Polly vid besökscentrets kiosk strax efter soluppgången. Han hade en ny termos med kaffe. Han ställde den på en bänk och satte sig ner.
De sa inte mycket på ett tag. Polly putsade sina fjädrar. Morgonen doftade av floden.
"Jag antar att du ska vidare," sa Tomas.
Polly lutade huvudet på sned.
Han berättade för henne om resten av parken. Höglandet vid Tioga Road. Hetch Hetchy, den andra dalen i norr, dämningen gjordes för länge sedan men den är fortfarande vacker. Redwoodträden uppe i Tuolumne Meadows. Han talade om dessa platser med tyst stolthet.
"Den här platsen visar dig inte allt, även om du bor här," sa han. "Du fångar bitar. Folk kommer i tre dagar och tror att de sett allt. De såg ett vykort." Han tog en klunk kaffe. "Bättre att se en bit hela vägen. Pilgrimsfalkarna? Fjorton år och jag vet fortfarande inte vad de ska göra imorgon."
Read it. Then say it.
Shadow this paragraph in the PollyStop app — record yourself, see how close your pronunciation gets to a native speaker's, sentence by sentence. Free.
Polly tänkte på sina dyk från El Capitan-kanten. Hon hade inte landat rent en enda gång. Hon hade också blivit mindre dålig varje gång. Hon tänkte att hon kunde fortsätta bli mindre dålig hela livet.
En skyttelbuss körde in. Samma gröna buss. Samma förare. "Dags att ge sig av," sa Tomas. Han reste sig.
Polly sträckte ut sina blå-teal vingar. Hon lyfte från bänken, cirklade en gång över besökscentret och steg. Dalen föll bort. El Capitan stod till vänster. Half Dome till höger.
Vid kanten svängde hon västerut. Nedanför jagade en pilgrimsfalk en liten flock tornseglare längs klippväggen. Hon tittade på den i en halv minut. Sedan hittade hon vinden hon ville ha och lät den bära henne ut ur parken.
