Sofía var säker på att museet låg tre gator bort. Enligt hennes karta behövde hon bara svänga vänster. Men Lissabons gator betedde sig inte som gator i andra städer. De klättrade uppåt. De slingrade sig fram. De slutade plötsligt utan förvarning.
Efter tjugo minuter stannade hon på ett litet torg som hon aldrig sett på någon karta. En katt sov på en stol. En gammal kvinna hängde upp kläder från en balkong.
"Ursäkta mig," ropade Sofía uppåt. "Vet ni vägen till museet?" Den gamla kvinnan rynkade pannan och försvann inåt. Sofía trodde att hon varit ohövlig. Men en minut senare kom kvinnan ut genom husets ytterdörr, långsamt, med ett papper i handen.
Read it. Then say it.
Shadow this paragraph in the PollyStop app — record yourself, see how close your pronunciation gets to a native speaker's, sentence by sentence. Free.
Hon hade ritat en liten karta för hand. Tre gator, två hörn, en fontän. "Lita inte på telefonen här," sa hon på försiktig engelska. "Telefonen blir förvirrad i det här kvarteret."
Sofía tackade henne. Hon hittade inte museet den eftermiddagen. Hon behöll den handritade kartan under resten av resan.
