Tomas hade tjänstgöring igen. Han hittade Polly vid besökscentrets kiosk strax efter soluppgången. Han hade med sig en ny termos med kaffe. Han ställde den på en bänk och satte sig bredvid den.
De sa inte mycket på ett tag. Polly putsade sina vingpennor. Morgonen var sval och doftade av floden.
"Jag antar att du är på väg vidare," sa Tomas till slut.
Polly lutade sitt röda huvud. Han nickade långsamt.
Han berättade för henne om resten av parken, de delar hon inte hade besökt. Högländerna bortom Tioga Road, med sina sjöar och kala granitkupoler. Hetch Hetchy, den andra dalen i norr, dämnad och omvandlad till en reservoar för mer än hundra år sedan, fortfarande vacker, fortfarande mestadels tom. Redwoodlunden uppe i Tuolumne Meadows. Han talade om dessa platser med det lugna självförtroendet hos någon som hade tillbringat fjorton år med att lära känna en del av bergen.
"Den här platsen visar dig egentligen inte allt," sa han. "Även om du bor här. Du fångar bitar. Pilgrimsfalkarna, liljorna, Vintergatan på onsdag men inte på torsdag. Folk kommer i tre dagar och tror att de har sett det. De såg ett vykort." Han tog en klunk av sitt kaffe. "Bättre att se en del helt och hållet, tror jag. Pilgrimsfalkarna jag berättade om? Fjorton år och jag vet fortfarande inte vad de kommer att göra imorgon."
Polly tänkte på sina dyk från El Capitan-kanten. Hon hade inte landat rent en enda gång. Hon hade också blivit mindre dålig på det varje gång. Hon tänkte att hon kunde fortsätta bli mindre dålig hela livet.
Read it. Then say it.
Shadow this paragraph in the PollyStop app — record yourself, see how close your pronunciation gets to a native speaker's, sentence by sentence. Free.
En buss rullade in. Samma gröna buss. Samma chaufför. Föraren vinkade till Tomas när hon öppnade dörren. Tomas vinkade tillbaka.
"Dags att ge sig av," sa han. Han reste sig. Han hade inte druckit upp sitt kaffe.
Polly sträckte sina blågröna vingar. Bussdörren var fortfarande öppen. Hon kunde känna doften av den uppvärmande tallskogen på morgonen och den svaga diesellukten från bussen och floden bortom.
Hon lyfte från bänkräcket, cirklade en gång över besökscentret och steg. Dalen föll bort. El Capitan stod till vänster. Half Dome till höger. Merced flöt längs botten.
Vid kanten svängde hon västerut. Under henne jagade en pilgrimsfalk en liten flock seglare längs klippväggen. Polly betraktade den i en halv minut. Sedan hittade hon den vind hon ville ha och lät den bära henne ut ur parken.
Bakom henne var Tomas redan på väg mot ängen. Han hade en skrivplatta framme. Det skulle finnas majsliljor att markera idag, och imorgon, och nästa år.
